don't know what to say

folk sviker gång på gång. jag förstår inte. har jag gjort något fel nu eller vad är det som händer?
människa på människa bara slutar att bry sig känns det som. känner mig rätt ensam.

tänker på besa också. min kära arbetskamrat som blev skjuten i lördags, usch vad jag tänker på henne.
hon måste klara detta, kommer inte vara samma sak på jobbet annars. hon måste kämpa.
tänker på hennes barn också, tre stycken. deras pappa är död och nu ligger mamma med livshotande skador.

jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till. i feel so fucking alone. ska bli skönt att åka bort från
sverige på onsdag. otroligt skönt faktiskt. får bara hoppas att allt blir som vanligt igen när jag kommer hem.
önsketänkande bara antar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback