43 timmar senare och jag kan fortfarande inte få ut bilden från ditt sista andetag.
jag är okej, antar jag. jag känner mig lättad och glad, men ändå ledsen.
lättad för att du får slippa lida och glad för att du är på ett bättre ställe nu,
ledsen.. ja det förstår nog alla.

sitter nu och väntar på min mor som är iväg på några ärenden.
ska bli skönt att komma ut lite. känns rätt behövligt.

jag vill skriva massa, men vet inte vad jag ska skriva.
är rätt tom, faktiskt.

längtar iaf till den 5e då jag, några från jobbet och några andra ska först ha tacomys hos emma,
sedan dra till trädgårn för att se den underbara fantastiska veronica maggio (tredje gången för mig).
efter det möter vi upp några stycken till från jobbet och drar ut och röjer på avenyn.
ser verkligen fram emot den kvällen. ska bli väldigt roligt. älskar mina små kollegor, har så kul med dom.

well folks, that's all for now.

hur hanterar man att en människa som betyder så mycket för en faktiskt dör framför ögonen på en?
när man sätter sig ner för att kolla till honom, tar honom i handen så får han helt plötsligt kramper.. och dör.
att pussa på hans kalla panna efter att värmen försvunnit från hans kropp två timmar efteråt.
han var så fin när dom hade bytt hans kläder till hans fina kläder och hans favorit väst. så vacker och fridfull.


jag är i chock. jag vet inte hur jag ska känna eller hur jag ska hantera det.
min älskade morfar lever inte längre. min fina morfar. 

jag älskar dig föralltid, du kommer alltid att leva bland oss. du lämnar en stor saknad efter dig.

jag är inte trött.
jag vet inte om jag kommer kunna sova, fast jag borde.
jag är bara rädd att om mamma ringer så kanske jag inte hör.
jag vill veta när morfar somnar in, helst vill jag vara där då.
för att kunna säga farväl, på riktigt.

jag borde försöka sova, ett par timmar iallafall.
imorgon ska jag åka till morfar igen och hoppas att han fortvarande lever...

det gör ont att se honom som han är nu.
väntan på att något ska hända gör ondare, att bara vänta.
morfar, min kära supermorfar.

jag ångrar mig stort att jag inte tagit vara på de sista med honom.
att jag inte har hälsat på så ofta som jag faktiskt har kunnat.
men jag har inte velat se honom såhär, det är det här jag varit rädd för.
att minnas honom som sjuk, jag vill inte det.
jag vill minnas honom som den pigga och glada morfarn jag alltid sett.

nu är det snart över. det är blandade känslor alltihopa.
vi alla vill att det ska gå fort nu, så han slipper lida. men ändå inte.

imorgon ska jag hälsa på honom igen, vi får bara hoppas att han klarat sig över natten.
jag sa hejdå till honom förut ifall att han inte skulle klara sig. men jag hoppas han gör det.

jag älskar honom. min fina supermorfar.

jag borde sova nu, men jag är inte trött. antagligen för att jag är spänd inför morgondagen.
då är det nämligen dop för min fina gudson. jag ska alltså stå längst fram med föräldrarna (+gudfar linus)
inför ca 60 pers. ingen tvekan om saken att jag tycker det är jobbigt att stå i "fokusen".

jag är så himla glad att han kommit in i våra liv. våran egna lilla bäbis.
vår kevin. min ögonsten. tant millas älskade gudson. min knubbas.
jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar den lille gossen.
han är den finaste av dom alla, världens gossigaste.


gammal bild på mig och sketongen

satt och kollade lite på vistaprint förut. har nämligen fått tillbaka pengar från när jag gjorde en kalender där.
det var tydligen fel på dom, det har jag själv inte märkt.. men tydligen så var det de och jag fick 270kr.
så när lönen kommer in så ska jag beställa hem en tavla med en bild på mina finaste ögonstenar, sandra & kevin.
kommer bli så fint när jag fixat klart mitt rum (när det nu sker) och ha dom hängandes på väggen.

nu, är det dags att tvinga sig själv till att sova. fullspäckad dag imorgon. efter dopet bär jag av hem till bella för att dra mig full med massa goa damer. vem vet, kanske blir det utgång. plånboken är inte för full, men vi får se.

nu får fan inte leksand lägga några fel mål och inte södertälje heller för den delen.
modo får gärna lägga ett eller två mål till beroende på om brynäs vill lägga ett eller två.
dom får helt enkelt välja. antingen lägger ett lag ett och det andra två, eller tvärtom.
däremot måste verkligen västerås och bofors lägga på ett kol.
vi kan väll säga.. att västerås kan göra två till och bofors två? låter bra. kom igen nu för fan.

idag på jobbet så behövde förbutiken hjälp med att sälja andelar.
jag gav mig inte in i det, så jag bestämde mig helt enkelt för att köpa en själv.
20kr och jag är som ett litet barn på julafton, TÄNK OM JAG VINNER MASSA PENGAR.
iiiih, haha. lär börja köpa några sådana här i månaden. man kan ju gå plus rejält.

fick precis ett samtal. busringning. jävligt moget när man är 20+ att göra, va?
efter en minut så avslöjade personen sig själv genom att fråga om jag kände en person på tjörn,
jag svarade ja och frågade om det var kul att busringa. då frågade personen vem som busringde?
gav ifrån mig ett "du, hejdå" och så la jag på. helt ärligt så orkar jag inte ens bry mig om vem
personen som ringde var. för bara början av samtalet var för oskönt. who does that?

jävla boring liv jag har just nu asså.
denna veckan har bestått av
måndag- jobb
tisdag- ledig (minns inte vad jag gjorde)
onsdag- jobb
torsdag- ledig (minns inte vad jag gjorde)
fredag- jobb
lördag- jobb & häng med ogi
söndag- jobb

jobbar även måndag tisdag onsdag, sen är jag ledig ledig ledig.

ser ut som att det blir stockholm över nyår, nice.
få träffa petri igen, som var så efterlängtad sist vi var i stockholm.
så fin tjej asså, galet underbar. love her. (nöjd petri?)

idag är min älskade gudson redan 4 månader.
tiden går så otroligt fort och lilleman växer så det knakar.
min fina fina fina kevin. gudmor älskar dig så mycket!

grattis knubbas.


kevin, 1 vecka


kevin, (nästan) 4 månader