jag, min mamma och min lillebror satt precis och kollade på det. jag och mamma grät så himla mycket. jag är verkligen sån lipsill när det gäller att andra blir sårade eller lyckliga. det kan spruta ut tårar från mina tårkanaler då. jag tycker verkligen det är så himla modigt av dom som är med i detta programmet att ge sig ut i världen för att hitta sina biologiska föräldrar. jag menar, dom har ingen aning om ifall föräldrarna vill träffa dom eller inte. det är ett riktigt äventyr. något jag hade velat göra, fast jag är inte adopterad så det är inte så lätt då. men jag är verkligen chockad, dessa människor är så otroligt starka. jag gråter varje gång för att dela min lycka med dom. att bara se dom så glada över att äntligen träffas, det är som på film med lyckliga slut och vem gråter inte till lyckliga slut?