moving from safety

jag har alltså bott ensam i två dagar nu och jag måste säga.. fyfan vad ensamt det är!
trots att oggan sov hos mig inatt, så ligger jag här nu ensam i soffan med tända ljus och ett glas vin.
mamma ringde nyss och hela tiden hade jag tårar i ögonen. vafan? aldrig vart problem innan när jag vart själv.
men nu, bara för att det gått upp för mig att jag faktiskt kommer att bo själv i en månad så känner jag mig
så sjuuukt ensam. jag hatar ensamhet. känns som att jag ska gråta hela tiden typ.
nej, jag ska fan klara detta. men jag saknar mamma, inget snack om saken!

idag är det även ett år sedan min kära arbetskamrat gick bort.
har ett tänt ett ljus i fönstret i respekt för henne och hennes barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback