det var aldrig något avslutat kapitell, men nu är vi där. du och jag är ett avslutat kapitell.
jag antar att detta var vad vi båda två behövde för att gå vidare, iallafall jag.
efter alla dessa år av känslor som jag inte har kunnat förklara. för jag har inte vetat riktigt.
vi gjorde något riktigt dumt för ett par månader sen men jag kan inte säga att jag ångrar det fastän jag gör det.
det var elakt, riktigt elakt. hon hade inte behövt vara emellan detta, det var inte värt det. vi hade kunnat vänta.
om jag hade kunnat, så hade jag bett om ursäkt till henne. big time. 
men jag antar att om vi inte hade träffats så hade vi aldrig riktigt fått veta heller. 
när det väl kom till krita, att det kunde bli du och jag så var det skit bra. enligt mig. 
jag tyckte fortfarande om dig massor och jag var glad som aldrig förr. äntligen.
du sa att du var galen i mig och att du tyckte om mig, att det var få dagar som slog en kväll med mig.
jag förtjänar mer än dig, jag förtjänar faktiskt att någon bryr sig om mig. det gjorde inte du, trots det du sa.
jag var så trött på att gå runt och undra, jag orkade faktiskt inte det längre. det gjorde mig osäker.
jag vet om att jag var lite off mot dig när vi sågs innan jag skulle åka. men redan då hade jag börjat tveka.
jag kände att det inte riktigt funkade mellan oss. som att vi tvingade oss till varandra bara för att vi inte var klara.
när jag träffade dig i söndags och allt var jätte stelt och du var jätte dryg. blickarna jag fick när jag försökte.
"vi pratar imorgon". visst, you are full of shit.