r.i.p
6 månader sedan du lämnade mig idag. varför skulle du bli sjuk? vi som trodde du skulle leva i flera år till. saknaden jag känner kommer aldrig att bli mindre. för varje dag som går så saknar jag dig bara mer. jag är fortfarande i chock, jag har inte insett att du inte finns längre. jag vill inte åka hem till jana och hasse (där han bodde de sista 5 åren pga. att min bror blev allergisk). jag vill inte komma in i det huset utan att mötas av dig. jag hatar när dom åker utomlands och jag förstår att dom inte kommer för att lämna dig. varför finns du inte kvar hos mig?! du var min bror, en familjemedlem för oss.. du var mycket mer än en katt. efter 17 år tillsammans är det svårt att säga adjö, vilket jag aldrig fick göra.
jag glömmer aldrig när min bror kom upp till mitt rum, jag såg att han var ledsen.. när de orden kom ut ur hans mun. "alex är död". jag skrek, jag grät, jag kunde inte andas. bokstavligt. jag visste inte vart jag skulle ta vägen. du var allt för mig. du var alltid den som hade koll på mig, hela tiden. var jag sjuk låg du i min säng hela dagarna. hade jag stängt min dörr på kvällarna kunde du stå i flera timmar och kraffsa på dörren tills jag öppnade, då sprang du till sängen och gosade för att veta att jag mådde bra. du hade ett stort hjärta. du skulle aldrig kunna ha skadat någon.
jag vet att alla i min familj bär en stor saknad. jag tror jag gör det mest. det var mig du var närmast. självklart brydde du dig lika mycket om alla i familjen, men det var bara mig du hade världens koll på. sålänge du visste att jag mådde bra så kunde du sova och ta det lugnt.
jag har aldrig varit med om mer kärleksfull varelse, trots att du brukade vara en liten surgubbe så visste vi att du alltid älskade oss och att du aldrig skulle kunna springa ifrån oss. vi var din familj. mikael hittade dig när du var tre veckor, din mamma och dina syskon var döda. du har betraktat oss som dom som växte upp dig.
folk tycker säkert att jag är en mes som har så här mycket känslor för en katt. men han var inte det för mig. han var en familjemedlem, en av oss, han var ingen vanlig katt. jag skulle aldrig kunna beskriva fullt ut vad jag känner just nu eller då. allt jag önskar är att du kommer tillbaka till oss. det är tomt utan dig. min älskade.
12/6-91 - 29/10-09
jag älskar dig livet ut
jag glömmer aldrig när min bror kom upp till mitt rum, jag såg att han var ledsen.. när de orden kom ut ur hans mun. "alex är död". jag skrek, jag grät, jag kunde inte andas. bokstavligt. jag visste inte vart jag skulle ta vägen. du var allt för mig. du var alltid den som hade koll på mig, hela tiden. var jag sjuk låg du i min säng hela dagarna. hade jag stängt min dörr på kvällarna kunde du stå i flera timmar och kraffsa på dörren tills jag öppnade, då sprang du till sängen och gosade för att veta att jag mådde bra. du hade ett stort hjärta. du skulle aldrig kunna ha skadat någon.
jag vet att alla i min familj bär en stor saknad. jag tror jag gör det mest. det var mig du var närmast. självklart brydde du dig lika mycket om alla i familjen, men det var bara mig du hade världens koll på. sålänge du visste att jag mådde bra så kunde du sova och ta det lugnt.
jag har aldrig varit med om mer kärleksfull varelse, trots att du brukade vara en liten surgubbe så visste vi att du alltid älskade oss och att du aldrig skulle kunna springa ifrån oss. vi var din familj. mikael hittade dig när du var tre veckor, din mamma och dina syskon var döda. du har betraktat oss som dom som växte upp dig.
folk tycker säkert att jag är en mes som har så här mycket känslor för en katt. men han var inte det för mig. han var en familjemedlem, en av oss, han var ingen vanlig katt. jag skulle aldrig kunna beskriva fullt ut vad jag känner just nu eller då. allt jag önskar är att du kommer tillbaka till oss. det är tomt utan dig. min älskade.
12/6-91 - 29/10-09
jag älskar dig livet ut
Kommentarer
Trackback