jag tror att det finns många ungdomar som känner igen sig i att deras mamma eller pappa har alkoholproblem. därför tycker jag det är viktigt att dessa ungdomar vet om att dom inte är ensamma om det, även fast det ibland kan kännas så. har blivit en väldigt känslosam kväll för mig nu. men ibland kan det behövas, lätta lite på trycket så att säga. då tänkte jag att jag skulle berätta för er om min pappa. inget värst allvarligt men för mig så är det stort.

jag vet inte riktigt vart det började. antar att det har något med generna att göra. farfar var alkolist och dog innan han hann bli 50. jag fick alltså aldrig träffa min farfar. pappa hade lite problem redan under tiden han var tillsammans med mamma. men det blev värre när dom gjorde slut. ni förstår, min pappa har alltid sett sig som en finsk krigare som tror att allt blir bättre efter lite sprit och en god natt sömn. jag kommer ihåg när jag var liten och bodde hos min pappa varannan helg. vi brukade alltid vara på kvarterskrogen nära honom, hans kompis som också brukade vara där hade alltid med sig sin dotter så jag och hon lekte alltid under hela kvällen. sen kom det jobbiga, att komma hem. jag var inte alls gammal, säkert 5-6år. jag fick hålla pappa i armen så han inte ramlade omkull, han vinglade jätte mycket. varje gång jag var där var det samma gamla visa, men jag tror aldrig att jag förstod allvaret i det. han pussade mig alltid godnatt när jag lagt mig i sängen och sa att han älskade mig. han stank alltid alkohol när han gav mig pussen på pannan. pappa hade ett flertal flickvänner under min uppväxt, jag blev alltid lika ledsen när han sa att det var slut mellan dom. men det fanns en tjej, camilla hette hon. jag kommer inte ihåg henne så mycket. men farmor har berättat att hon lurade pappa så otroligt. hon hade sagt att det alltid skulle vara dom två, han tatuerade tillochmed in hennes arm på sin arm, dom fick en son tillsammans, jacob. när jacob var två år så drog camilla, hon tog sitt pick och pack och ville aldrig mer se pappa. sen dess har vi varken sett jacob eller camilla. han träffade en ny tjej, jill. jag älskade henne. men det tog slut efter inte alls lång tid heller. sen träffade han annika, världens underbaraste människa. han blev lite bättre under ett tag men kom snabbt tillbaka igen. dom är fortfarande tillsammans. pappa har gjort så mycket hemska saker mot henne. han har slått henne under en lång period. men hon är fortfarande kvar hos honom och det avgudar jag henne för. det är inte många som orkat med pappas problem och hans attityd. jag kan nästan aldrig med att erskänna, men min pappa är alkolist. han är beroende av sin alkohol, jag är bara glad att han håller sig hemma när han är full. jag tycker bara det är så synd för detta har gjort att jag och min pappa har tappat så mycket kontakt under åren. han ringer mig aldrig, utan bara när jag skickat ett sms innan. vi träffas inte alls ofta. jag är rädd när jag är med honom. det är inte bra att jag är det, men jag är det ibland. jag älskar honom mer än allt, jag skulle aldrig säga emot honom. jag är hans ända dotter, jag sviker honom inte. ibland vill jag bara skrika på honom och berätta för honom hur ont det gör i mig när han gör som han gör. men jag har inte modet till det. jag tror aldrig att jag kommer ha modet till det. ibland känner jag för att aldrig mer se honom, men det klarar jag inte av. jag vet om att han inte skulle klarat av det heller. i våran släkt så är det så att män dör runt 50års åldern som senast. pappa är 43. han har alltid sagt att han trodde att han skulle dö när han fyllde 40, tur nog hände inte det. men vem vet när han gör det. hur ska jag klara mig då? usch, jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det. jag hade inte klarat det. jag beundrar människor som fortfarande är starka trots att någon nära till dom har dött. jag tror inte jag hade klarat det. utan min pappa är jag verkligen ingenting. jag skiter i hans negativa sidor, även fast det sårar mig och får mig att skriva såhär långa inlägg. jag ser alltid det positiva i honom. för han är en väldigt underbar och härlig person. jag älskar honom mest av allt, verkligen allt. nej, nu får jag sluta vara så känslosam. säkert ingen som orkar läsa detta ändå. härligt att skriva av sig bara.

denna låten påminner mig så mycket om pappa, dock inte allt om att han är död för mig och allt. för det är han inte. men vissa delar, tror att ni förstår vilka efter att ha läst denna texten ovanför.