ibland så räcker det att jag tittar på det ända kortet jag har på honom så faller tårarna. jag förstår inte ens att hans mamma inte berättat om att han har en stora syster. jag har inte träffat min egna lillebror på 11-12år, allt pågrund av att hon stack. efter att jag fått hans mobilnummer av farmor, efter att jag skrivit till honom och min telefon lät, efter att jag fått ett sms av honom. jag började gråta innan jag ens hade öppnat det. det var det första jag hört av min egna lillebror på 11år. han visste inte vad han skulle säga, han var förvånad, chockad, förvirrad. lika så jag. jag saknar honom så det svider i hjärtat. allt jag vill är bara att känna min lillebror, min tredje lillebror. jag hatar när folk frågar hur många syskon jag har, jag svarar alltid tre små bröder. han visste inte ens om att jag fanns? hur kan jag då kalla honom lillebror egentligen. jag vill ha min sista pusselbit. min jacob. jag delar alltid en tanke om honom varje dag, men det är inte ofta jag blir deppig av det. jag antar att jag förstått att det inte kommer gå. trots att hans mamma sagt att jag måste låta honom smälta det lite först. jag har låtit det gå ett par månader, jag vågar inte höra av mig mer. men snart ska jag ta tag i det. bjuda honom på bio, fika, vad som helst. bara jag får träffa honom. jag är helt säker att jag kommer börja gråta direkt när jag ser honom. bara se att han har vuxit och blivit så stor, han var två år senast jag såg honom. han var så liten, jag var också liten. men jag kommer fortfarande ihåg honom. pappa pratar aldrig om honom. han är ett samtalsämne som vi aldrig nämner. jag vet att pappa sörjer varje dag, för att han inte har sin första son med sig. han är så sårad, jag vet det trots att han inte visar det. jag orkar inte, jag vill bara krama om honom. hur mår han, vad gör han, hur går det för honom i skolan, har han någon flickvän, har han några andra syskon, jag vill veta allt. det är så många år vi har att ta igen. jag måste bara samla modet till att höra av mig igen.

säkert ingen som orkade läsa, jag förväntade inte mig det heller. jag ville bara skriva av mig.